Hade en psykolog en gång som sa att jag pratade otydligt. Hon sa "du får inte bli ledsen nu, men du pratar typ så här". Sen härmade hon mig och mumlade. Sen sa hon att hon hade en farbror som mumlade och att ingen ville sitta bredvid honom på släktmiddagarna.
Jag blev ledsen ändå, trots att jag inte fick. Ett tag efter det vågade jag knappt prata, och nu fortfarande ibland skäms jag lite när någon säger "va?" Känner mig dum och mumlig och blir tyst istället.
Jävla skitgrej egentligen.
